Hur diagnostiseras Crohns sjukdom?
Hur diagnostiseras Crohns sjukdom?
Hur ställer man diagnosen? Rektoskopi, koloskopi och röntgen samt blod- och avföringsprover är de vanligaste sätten för att fastställa om man har Crohns sjukdom. Vid rektoskopi förs ett smalt rör in i ändtarmen. Genom röret kan man se hur tarmen ser ut och även ta vävnadsprov.
Hur får man Crohns sjukdom?
En del som insjuknar i Crohns sjukdom har någon släkting med inflammatorisk tarmsjukdom. Det man vet säkert idag är att rökare har en större risk att få sjukdomen. Tidigare ansåg man att virus var den troligaste orsaken men numera har intresset alltmer knutits till att bakterier kan vara orsaken till sjukdomen.
Vad är Crohns tarmsjukdom?
Crohns sjukdom och ulcerös kolit tillsammans med mikroskopisk colit kallas gemensamt för inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). IBD är en långvarig sjukdom som ger upphov till inflammation i tunn- och/eller tjocktarmen. Ibland kan sjukdomen vara vilande och ibland aktiv. När sjukdomen är aktiv kallar vi det för ett skov.
Var sitter Crohns sjukdom?
Vanligast är att tunn- och tjocktarmen drabbas, men sjukdomen kan även uppstå i andra delar av mag-tarmkanalen. Crohns sjukdom är den vanligaste kroniska inflammatoriska tarmsjukdomen, vid sidan av ulcerös kolit. Sjukdomen debuterar oftast i 15-30 årsåldern och är något vanligare hos kvinnor än hos män.
Hur länge varar ett skov vid Crohns?
Typiskt för Crohns sjukdom är att besvären kommer i så kallade skov, det vill säga att det blir värre i perioder. De här perioderna går sedan över i lugnare faser då man inte känner av symtomen så mycket. Ibland kan symtomen försvinna helt en tid.
Är Crohns sjukdom farlig?
Komplikationer och följdsjukdomar. Crohns sjukdom kan orsaka stopp i tarmen som kan leda till tarmvred. Tarmvred kallas också för ileus. Det finns en ökad risk att få tjocktarmscancer eller ändtarmscancer om du har haft en utbredd inflammation i tjocktarmen i flera år.
Hur är det att leva med Crohns sjukdom?
Den största delen av patienter som lider av Crohns sjukdom kan leva ett ganska normalt liv. Den genomsnittliga livslängden är densamma som hos den övriga befolkningen. När sjukdomen förvärras (exacerbationsskov) kan detta begränsa studie- och arbetsförmågan, men leder sällan till långvarig arbetsoförmåga.
