Vad är Skamstock?

Vad är Skamstock?

Stupan är en skampåle eller skamstock. Det var en pelare av trä som användes vid så kallade skamstraff. Stocken stod ofta på en upphöjd plattform, en schavott, där förbrytaren sattes fast i halsjärn för att få skämmas offentligt.

Varför Straffstock?

Straffstock[redigera | redigera wikitext] Att ”sitta i stocken” var ett skamstraff, så meningen var att så många som möjligt skulle få titta på (och eventuellt håna) den dömde. Därför placerades den för det mesta framför kyrkorna eller i vapenhusen, dit kyrkogångsplikten tvingade människorna.

Vad kallas en skampåle?

Skampåle, i äldre tider även kallad stupa, spöpåle och kåk, var en pelare av trä eller sten, vid vilken förr i tiden förbrytare offentligen undergick så kallad schavottering, det vill säga utställdes att skämmas eller straffas med spö eller ris.

När slutade Kyrkoplikten?

Enskild kyrkoplikt tillämpades för dem som snattat, begått hor eller annat ”lägersmål”. Enskild kyrkoplikt skedde enskilt mellan prästen och den olycklige i sakristian. Kyrkoplikten avskaffades 1855 som en följd av utrensningen av skamstraffen. De världsliga böterna tog hand om brott som t.

Hur har straffen sett ut i historien när det gäller brott?

Om man hade gjort sig skyldig till 'urbota brott' kunde man bli fredlös. Med urbota brott menades sådana brott som man ansåg inte kunde sonas med böter. ... En fredlös stod utanför rätten och samhället och den som slog ihjäl en fredlös straffades därför inte. Att bli fredlös ansågs vara ett av lagens strängaste straff.

När var det kyrkoplikt i Sverige?

Från och med 1686 års kyrkolag kunde den endast utdömas av världsliga domstolar, (häradsrätt eller rådhusrätt), för brott. 1741 infördes två typer av kyrkoplikt: den uppenbara och den enskilda. Lagstiftningen om kyrkoplikt avskaffades i Sverige , i samband med avskaffandet av skampåle och övriga skamstraff.

Vilket straff kunde man få om man inte gick i kyrkan?

Kyrkan kunde också döma till bannlysning eller botgöring, till exempel en lång pilgrimsfärd. Någon villkorlig dom fanns dock inte utan begick man ett brott och åkte fast blev man straffad, punkt slut. Kunde man inte betala sina böter fick man 'plikta med kroppen', det vill säga man fick ta spöstraff istället.